Levis träd

Levis äppelträd som står nere i Beddinge.
Det var mormor & morfars fina tanke om att
ge honom ett träd och att även ha en plats där för honom
som vi kan gå till när vi vill när vi befinner oss där.
Det är skönt att det finns ett ställe där för honom också <3

Ibland

Ibland så lyckas man ta sig upp en liten bit ovanför vattenytan men ibland faller man ner under igen och kanske är det så att
vissa gånger så sjunker man än lite djupare än innan. Just nu så känner jag att jag är långt där under och har det väldigt
svårt att ta mig uppåt igen. Min ork är som bårtblåst och min lust den har försvunnit och jag känner mig bara så trött och
orkeslös. Det är tufft för samtidigt som jag själv ska hålla ihop så har jag barnen min familj att ta hand om och finnas för och
det är inte så lätt just nu och känna att man duger eller ens räcker till. Det är verkligen inte mycket jag orkar göra för tillfället
det finns inte heller så mycket som jag vill eller har lust till trots att jag så gärna någonstans där innom mig skulle vilja orka och
skulle vilja göra lite roliga saker så finns där ingen lust. Det jag gör just nu är att lägga enargi på skolarbetet vilket jag måste,
jag måste ju klara av det men det är allt annat än lätt...

Idag kom farmor och farbror Magnus hit och hämta med sig killarna för lek, mys, bus och övernattning i Sandby vilket barnen
verkligen såg framemot. Efter att ha väntat hela morgonen och hunnit vända upp och ner på hela lägenheten innan så kom dom
tillslut och barnen han knappt ens få skor på fötterna innan dom var utanför dörren. Kul att se dom så glada och att det var för
något som dom verkligen ville också! Det känns bra att dom kunde få vara där idag och imorgon, jag vet ju att dom trivs där och
jag känner mig trygg med att ha dom där också. Men visst är det tomt och tyst här hemma och man vet inte riktigt vad man ska
göra för man e ju så van vid att ha dom runt sig HELA tiden.

Nere

Mår inte direkt bra för tillfället, tror jag mår allt annat än bra just nu. Jag är verkligen full av tankar och känslor som bubblar upp allt mer.
Midsommar var tuff, att fira midsommar utan ett av sina barn var hämskt värre än vad jag någonsin hade kunnat tro. Den där saknaden efter honom
och vetskapen om att det alltid fattas någon den är jäkligt svår att hantera, jag vet inte riktigt hur jag ska göra. En påsk och nu en midsommar utan Levi
är nu förbi och det kommer komma många till det vet jag ju men sen ska första julen komma och hans första födelsedag usch det känns tufft.

Idag träffade vi en psykolog som jag då fick via min försäkring och fy vad det var tufft och än värre nu när man inte mår alls bra heller. Men jag tror
och jag hoppas så att det kommer ge mig och oss något trots att det kommer vara smärtsamt och många tårar till kommer gråtas.

Min lycka försvann... ...

Oroliga nätter

De senaste nättrna har varit jobbiga. Jag sover dåligt och har tusen tankar som bara snurrar i mitt huvud. Jag tänker mycket på Levi just nu och
på kvällen när all lugnat sig och man ligger där i sängen ja då kommer ju allt över en. Det tar lång tid innan jag kommer till ro och när jag väl lyckats
med det ja då sovet jag inte direkt hårt utan vaknar för minsta lilla och sen börjar det om igen. Det finns verkligen inget som gör så ont som att
sakna sitt barn och det finns inget så svårt att hantera som förlusten av sitt barn.
Imorgon är det midsommar och den blir ju allt annat än vad vi hade tänkt oss, den blir utan Levi (fysiskt) men han kommer finnas med oss i våra tankar
som alltid annars. Min älskade lilla plutt mamma saknar dig så oändligt mycket.

Igår efter jag kom hem från jobbet gick jag och lade på soffan och då kom det över mig jag måste titta på Levis kort, jag blev så rädd för att glömma
honom och hur han såg ut, jag blev rädd när den känslan kom över mig för det är ju omöjligt aldrig kan jag glömma Levi. När jag tittade på hans kort så
blev jag lugn för jag minns varenda liten detalj på honom och det kommer jag alltid att göra.

På måndag ska vi gå och prata med en psykolog och det kan nog vara rätt så välbehövligt.

Tankar och känslor

Inatt hade jag svårt att komma till ro, mina tankar var hos Levi och det var tankar om allt och inget.
Det gör ju så ont att vi inte fick ha honom hos oss. Ibland känns det som om man fortfarande är fast
i en mardröm som man bara väntar på att få vakna ur men det gör jag aldrig, för denna mardröm
är ingen mardröm utan verklighet. En verklighet jag lever med varje dag.
Ibland är det som om jag får en smäll på käften också, precis som om det bara kommer över mig att
jag är mamman som förlorade en son och det är också så omskagande fast jag är mer än medveten
om det. Ibland är det precis som man försöker på alla sätt att tränga undan det som gör riktigt j*vla
ont för att orka men det går ju inte för det finns i en hela tiden och på ett sätt är ju min smärta också
ett minne av att jag fick en son som jag älskar så otroligt mycket och som saknas varje dag.

Igår Lördag

Tänk vad en eller flera människors livsöden resultera i ändå. Att det kan få människor som aldrig annars hade träffats har gjort det och funnit
varanndra i den svåraste tiden i våra liv. För så får man väl allt säga att det är ändå, vi hade aldrig träffat Ida & Martin och Patricia & Råger och deras lilla
Klara om inte vi alla hade råkat ut för samma sak i livet. Vi träffades för första gången på Spädbarnsfondens möten inne i Malmö där Patricia var den som
höll i gruppen, varje månad första tisdagen i månaden har vi setts inne i Malmö och delat upplevelsen av att mista ett barn. Vi har gråtit tillsammans men
även skrattat, vi har frågat varanndra frågor och kunnat berätta om våra tankar och känslor öppet och utan att behöva vara rädd för att någon skulle
tycka att man verkar vara lite knäpp. Att få ha någon eller några att dela sin förlust med och speciellt med andra som varit med om samma sak har varit
skönt på något sätt man har inte kännt sig sådär förbaskat ensam som man gjorde de första veckorna innan vi hittade sPädbarnsfonden. Även det att
ha någon som förstår en till fullo har varit så skönt.

Så igår träffades vi alla hemma hos Ida & Martin och grillade, åt och drack gott och pratade om en massa olika saker. Våra grabbar var också med oss
och jag måste säga att dem uppförde sig rätt så bra :) mina små vildingar. Hade det inte varit för att vi alla hade fått ett ängla barn så hade vi aldrig
träffat varanndra. Och det känns så skönt på något sätt för nu vet jag att Levi har fått två fina ängla vänner där uppe lilla Molly och Erik.
Det var verkligen en mysig kväll igår och man känner sig så trygg med dom och det är skönt! De är verkligen fina människor som vi fått träffa och
börjat lära känna mer än att vi förlorat vars ett barn.

5 månader

Mitt fina barn idag är det 5 månadersedan vi förlorade dig och saknaden blir inte mindre efter dig. Du finns med mig varje dag och i mina tankar är du ständigt, det finns ingen
saknad som denna. De senaste 5 månaderna har varit de värrsta i mitt liv och man har ryckts mellan hopp och förtvilan. Man har och man gör det än kämpat sig tillbaks för att försöka
finna en vardag igen som faktisgt kan fungera och där Levi givetvis har sin plats men det är allt annat än lätt. Vissa dagar får man kämpa lite extra för att ens orka gå upp och orka
genomföra dagen medans andra faktisgt kan vara rätt så bra och man kan på ett annat sätt hantera sin förlust. Men man slits och man pendlar MYCKET.
Tänk 5 månader det är egentligen ingen tid, men ändå så kan så mycket hända på den korta tiden och tänk vad man kan lära sig och förändra sig. Tänk så mycket som hade hunnit
hända med Levi på denna tiden och så "stor" han hade börjat kännas nu, åh vad jag skulle villja hålla honom i min famn igen och få ge honom all den kärlek jag har till honom,
att få pussa på hans runda goa lilla kind och berätta hur mycket jag älskar honom, det hade varit så underbart men just nu så kan jag inte hålla mitt barn eller berätta för honom hur
mycket jag älskar honom och hur mycket vi längtade efter honom men kanske kommer det en dag vi ses igen och då ska jag göra allt det där tusen gånger om.
Levi jag älskar dig av hela mitt hjärta och du saknas i allt vad jag gör <3

Jobb

Denna veckan har jag börjat jobba lite. Det gäller denna veckan och nästa sen är det sommarlov från jobbet sen är det dax igen till hösten. vi kör på med intensivsimskola
nu och det är kul och alla barnen är verkligen duktiga! Måste erkänna att det varit lite nervöst och specillt också efter som jag inte är en gammal simmare heller.
Men det rullar på fint tycker jag! Det ändå som är jobbigit är att jag inte träffar barnen och mannen alls mycket. Jag är hemma efter åtta på kvällen och då sover killarna
hannes brukar hålla sig vaken för att ge mig några kramar men de andra två brukar sova gott. Så jag har typ 2h på morgonen och det är allt... Det är tur det inte är sånna
tider för alltid för det hade jag inte ståt ut med och inte resten av familjen heller. Hannes frågade mig häromdagen varför jag fick detta jobbet? Han saknar mig så mycket
säger han. Men som sagt det är ju inte för alltid och det kan nog vara bra för dom att se att jag också är iväg och jobbar och att det går lika bra med pappa som med mig,
för det trodde Hannes inte heller. När han fick veta att det var pappa som skulle sköta mat och läggning de komande två veckorna blev han lite "förskräckt" och sa
- nej det är bara mamma som kan ta hand om oss. Nåh men det är ju det dom är vana vid, att det är jag som är hemma och det har ju gått precis lika bra med pappa!

på dagarna försöker jag även hinna med och orka med att plugga min engelska, nåste väl ändå säga att det känns som om det rätt så bra trots att man lätt kan slinka lite
efter just nu men det ska nog fixa sig, har första provet i morgon.
Tycker det ska bli riktigt skönt med helg nu så man kan få gosa en massa med familjen :)

Nere...

Jag gör ett försök med att skriva några rader för jag tror det är vad jag kan behöva nu. Ikväll är en sån kväll då det gör riktigt ont i mig, då min kropp är full av
känslor och mitt huvud är fyllt av tankar, tankar jag vill ha men även med tankar jag gärna varit utan. Samtidigt som jag känner mig så full av alla känslor och
tankar så känner jag mig helt matt, jag känner mig trött och det känns som man bara skulle vilja krypa in i sitt skal och få stanna där ett tag.
Jag tycker livet är så jäkla orättvist ibland, jag kan verkligen inte förstå varför vår Levi inte skulle få på börja sitt liv och ett liv med oss. Ofta funderar jag på honom,
och ofta funderar jag på hur tiden skulle ha varit nu med honom, han skulle ha varit 4,5 månader och livet med honom skulle fortfarande vara i sin början men
tänk ändå vad mycket som redan hade hunnit ske. Hur man än leter eller söker så kommer man aldrig finna sitt svar, det svaret som man skulle ha behövt - VARFÖR?
Tänk livet är verkligen skört och det vet man ju om även om man kanske inte alltid går runt och tänker på det. Men det är en sak som jag verkligen ränker på nu och
det är hur fort ett liv kan vända. Jag kan bara tänka tillbaks på söndagkvällen när levi var i min mage hur vi "lekte" med hans lilla fot och hur bra det faktisgt verkade
att vara tills bara morgon efter då livet plötsligt tagit slut. På något sätt så har jag nog alltid inbiillat mig att det är ganska så tryggt inne i magen men riktigt så kan
jag inte längre säga att jag känner nu vet jag att det även kan hända saker där inne som man inte kan styra det minsta över. Och en sak som jag blivit rädd för är
navelsträngar och knutor, detta livsnödvändiga var också det som gjorde att Levi inte fick leva vidare, varje gång jag ser en navelsträng så ryser jag och får bilder av
knutor i skallen men det är väl något man får försöka bearbeta så gått det går.

Jag vet inte vad jag skulle ha gjort utan mina andra barn eller Björn. När jag bryter ihop så finns dom alltid där för att ta emot mig och det är tryggt. Vet inte var jag skulle
varit eller hur jag hade mått om dem inte funnits i mitt liv. Sen samtidigt så skulle jag vilja "skydda" dom från min sorg och min smärta men det går inte för den syns
och den är uppenbar för min familj. Men fy vad jag önskar att dem hade sluppit gå igenom allt vad dom tvingats gå igenom, barnen är ju så små men har fått uppleva
det värrsta men det är kanske det som stärker oss.

 

Vc med lilleman

Jag är verkligen super duper trött...
Lilla Matheus har varit dålig hela veckan och varit hemma med mig samtidigt som jag ska försöka hinna med skolan som är på 100% utan
att länna mig allf för streddad och det är allt annat än lätt, märkte också igår att jag fått fel upplaga av boken men enligt min lärare
var det inte så farligt än men det blev ytterligare ett litet stressmoment.
Nu hoppas jag så på att min lilla sjukling snart piggnar till, jag var på vård centralen med honom idag, han var tydligen väldigt svullen och
irriterad i halsen och hade prickar men inga bakterier så hon tippade på virus men att han nog behövde några dagar till på sig. Var det
inte bättre om någon dag skulle vi söka igen. Tycker dock att han var lite piggare under eftermiddagen så vi hoppas på att det är på
rätt håll ialla fall. Det är så synd om honom, han har verkligen varit hängig och trött man har inte alls kännt igen honom, man önskar ju
också att man kunde byta med honom för det är ju så jobbigt när ens barn inte mår bra.

Det var skönt igår för farmor kom hit en vända så jag och Björn kunde åka iväg själva en stund tillsammans och fixa lite som vi behövde
och att slippa dra med barnen var kalas. Vi passade även på att gå och äta en bakad potatis! Det var mysigt även om det bara var för en
kort stund så kan det verkligen göra susen!  Man behöver pauser ibland även om dom bara är korta. Det gav även oss til att kunna prata
lite i lugn och ro utan att bli störda alls. Men sen är det ju så att det alltid är så underbart att komma hem till sina små troll igen!

Nä nu är det dax för lite Gordon R med mannen och lite glass :) sen bingen. Nä jag vet jag är allt annat än nyttig... Sov gott!

Igår,sjuk och betygsamtal

Min lilla prins är hemma från dagis idag med feber.
Igår hade dom utspark på dagis med uppträdande och grillning vilket gjorde att vi var ute
och frös i många timmar. Men jag måste säga att alla barnen var hur duktiga som helst och
det är underbart och se när dem uppträder och visar upp allt vad dem lärst sig! I år hade dem
en grönsaksteater med massa sånger om olika grönsaker. Efter bjöds det på fika och ytterligare
lite senare var det grillning och lotter och lite lekar för barnen. Matheus var ändå pigg under
hela eftermiddagen och kvällen. Men runt tio vaknade han och hade sky hög feber och var super
hängig så det var bara till att ha honom hemma idag. Och feber hade han i morse också dock
inte lika hög. Idag var det då även dax för mitt betygsamtal i kommunikation och Matheu hade
jag vid min sida och tyvärr skrikandes :/ kändes mindre kul men det gick ändå, det slutade ju
med MVG så klaga ska jag inte göra. Nu hoppas vi bara på att lille man kryar på sig snabbt så
han kan bli pigg och busig igen.

Tänkte på en sak igår när vi var på dagis med alla de andra föräldrarna hur få det faktisgt är
som pratar med oss. Jag vet inte om det är för rädsla eller vad men det är vissa som inte ens
säger oss en mening. Jag menar inte att vi måste prata om det som hänt men man kan ju ändå
säga något. SÅn tur är finns där några som man kan prata med och det känns skönt! Sen är
det lite märkligt av alla föräldrar så är det ändå mest papporna som kom fram och sa några ord.
Vet inte om det bara är jag som känner det så eller om Björn upplever detsamma, jag vet inte
kanske är det bara en såndär tjej/mamma känsla.
Om ni bara visste hur mycket jag saknar min Levi <3

Hoppas min ängel leker där uppe

Vid himlens grind där blåser en vind
      från närmaste stjärna  så sval mot din kind.

  Vid himlens port står tofflor på rad
   när barfota änglar går molnpromenad.

    I himlens sal är väggarna blå.
    Där leker Vår Herre tittut med de små. 

Britt G Hallqvist

Jobbigt igår

Igår var det en riktigt, riktigt tuff dag på många sätt, jag kände mig verkligen nere och jag grät mycket och när jag väl lyckades sluta gråta
så var det inte mycket som behövdes för att få mig att börja gråta igen. Det är jobbigt när man får dom riktigt nerdagarna och jag vet att barnen
blir så oroliga för mig,framförallt lilla Melvin. Sån tur är så är Melvin klok och han vet oftast varför jag är ledsen. Han frågade mig igår igen om jag
var ledsen för att Levi inte hade fått komma hem till oss. Jag sa till honom att det var jag och att idag var jag lite extra ledsen då sa Melvin att han
också önskade att Levi hade fått komma hem men han är död mamma lite extra död. Sen satt han länge hos mig och bara va. Det är verkligen tur att
jag har mina små troll här hemma, för dom gör så man ändå ser hoppet när det är som mörkast. Och igår var det mörkt... ...
Tusen tankar i mitt huvud, tankar jag inte haft innan kanske för att jag inte har "behövt" dom innan, tankar jag helst inte hade velat tänka, kännt saker
jag helst aldrig velat känna. Jag saknar Levi något enormt mycket och önskar så jag hade fått känna honom en gång till, fått pussa hans mjuka lilla kind
och strykt min hand över hans hår och panna, men det kommer jag inte få göra, ialla fall inte på länge än, jag får leva med mitt minne av honom och om
hur jag tror han skulle varit nu och hur han skulle ha blivit. Min lille plutt du kommer alltid att finnas i mitt hjärta och jag älskar dig så mycket <3

På sen eftermiddagen åkte vi ut till Sandby för att träffa farmor och farfar och farbror Magnus, barnen skulle få berätta  om sitt äventyr på Lalandia och
vi skulle även  bli bjudan på mat och det är rätt så skönt att slippa laga mat ibland och speciellt när dagarna e lite extra tunga.
Farmor har en bok om en hund som heter Roy och dén handlar om en hund som dött och om en pojke som funderar och saknar sin hund jätte mycket, och
just denna boken gillar Melvin jätte mycket och ville höra den igår. När jag satt i soffan och lyssnade på farmor som läste hade jag svårt (igen) för att hålla
inte mina tårar och mina känslor och tankar dom bubblade verkligen.
Hur som hellst så var det skönt att få komma bort till dom en stund och bli lite ompysslade.

Hemma sen på kvällen var det dax för lite tröst ätning av glass Ben and Jerry glass men det var nödvändigt vill jag lova.

28/5 - 31/5

Dessa dagarna spenderade vi i Danmark och då på Lalandia!
Vi var där med mormor och morfar och min syster var med en dag. Det var min kära mor som ordande med denna resan efter att Levi dog.
Hon sa att vi behövde ha något att se framemot och kunna ha lite kul tillsammans med barnen och det var verkligen väl behövligt. Att bara
komma bort lite och få miljöombyte och göra något som barnen älskar var kanon bra. Att ägna dom alls sin tid och verkligen skäma bort dom
lite var verkligen inte fel. Barnen har badat som några riktiga vattendjur, Hannes åkte skridskor med pappa och morfar, dom har spelat bort
lite penagar på "mini vegas" lekt på ett lekland, ätit massa god mat och bara fått vara.
Det känns så himla skönt för alla barnen har varit hel nöjda och glada och pratar redan om nästa gång vi ska dit så det är härligt!
Tack kära mamma och pappa för denna resan den var välbehövlig för oss ALLA!