Mitt fina barn idag är det 5 månadersedan vi förlorade dig och saknaden blir inte mindre efter dig. Du finns med mig varje dag och i mina tankar är du ständigt, det finns ingen
saknad som denna. De senaste 5 månaderna har varit de värrsta i mitt liv och man har ryckts mellan hopp och förtvilan. Man har och man gör det än kämpat sig tillbaks för att försöka
finna en vardag igen som faktisgt kan fungera och där Levi givetvis har sin plats men det är allt annat än lätt. Vissa dagar får man kämpa lite extra för att ens orka gå upp och orka
genomföra dagen medans andra faktisgt kan vara rätt så bra och man kan på ett annat sätt hantera sin förlust. Men man slits och man pendlar MYCKET.
Tänk 5 månader det är egentligen ingen tid, men ändå så kan så mycket hända på den korta tiden och tänk vad man kan lära sig och förändra sig. Tänk så mycket som hade hunnit
hända med Levi på denna tiden och så "stor" han hade börjat kännas nu, åh vad jag skulle villja hålla honom i min famn igen och få ge honom all den kärlek jag har till honom,
att få pussa på hans runda goa lilla kind och berätta hur mycket jag älskar honom, det hade varit så underbart men just nu så kan jag inte hålla mitt barn eller berätta för honom hur
mycket jag älskar honom och hur mycket vi längtade efter honom men kanske kommer det en dag vi ses igen och då ska jag göra allt det där tusen gånger om.
Levi jag älskar dig av hela mitt hjärta och du saknas i allt vad jag gör <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar