När orken tar slut

När orken tar slut och det känns som man kämpar för varje andetag som man tar, när det känns som man inte vet var man ska ta vägen.
Vad ska man då göra? Var finner man orken igen och var finner man lusten igen?
Det finns så mycket innom mig som jag inte vet vad jag ska göra med och det dåliga och jobbiga har just nu ett övertag om mig och om allt
bra och kul som jag skulle vilja göra och orka med. Det finns verkligen ingen ork... ...

Det är som att jag står still på samma ställe och som j ag inte kommer någonstans, det är mycket jag vill få "rätt" på men ensam går det inte.
Det handlar såklar om förlusten av Levi och hur man ska kunna gå vidare på ett sunt sätt men även i familjen här hemma, det handlar om mig
och alla mina miljoner tankar och känslor och om hur jag ska börja fungera igen.

Nu var det ett tagsedan igen

Då var det ett tagsedan igen som det var jag skrev, jag har tänkt massa på bloggen men ändå inte tagit mig tiden att sätta mig för att skriva några
radet trots att det inte krävs specielt mycket. Men jag gissar på att det kommer vara så här ibland och från och till.

Här hemma är det full rulle bokstavligen, barnen har påbörjat sitt sommarlov nu och vädret är ju inte det roligaste att vara ute i hela dagarna.
Mannen börjar sin semester nästa vecka så då kommer det hända lite mer och vi har lite små planer för sommaren också. Jag har svårt för att
planer för mycket fram det känna som jag är så rädd för att allt bara kommer rasa ännu en gång även om det blir på ett annat sätt. Jag menar tänk
bara så mycket planer man hade för detta året och inte blev det på någost sätt som vi hoppats nä inte ens en gnutta... ...

Jag fortsätter att gå och prata hos psykologen trots att det är allt annat än lätt och det tar en massa på mig. Under sista tiden har jag och är jag
väldigt trött och har så svårt att orka med saker under dagarna och att då ta sig iväg till något som dessutom är tufft är väldigt ansträngande, men
jag gör det för jag tror och hoppas på att det kommer leda till något bättre.'

Björn har äntligen fått ett nytt jobb och ett jobb han verkligen ville ha och som ger hela familjen andra förutsättningar på många sätt vilket känns helt
kanon bra och det finns ingen som är mer värd det än Björn. Han behöver något nytt och han behöver få utvecklas och känna att han kan jobba med
det han vill och är bra på. Det innebär spklar förändringar här hemma också men det ska vi nog orka med. Det är verkligen kul för honom!

Det gör ont...

Tänk att livet kan vara en sån enorm kamp, för det är vad det är ialla fall för mig och just nu. Just nu tycker jag att livet är rätt så tufft
det är mycket ner och inte så mycket upp som jag hade hoppats på. Kanske måste detta få ta den tiden den tar, ibland tror jag inte ens att jag
än fattar att vi förlorade Levi det är så svårt att ta in på något vist för det är så jävla overkligt. Det är verkligen svårt att finna ett sätt
som känns ok att leva med det, för det är ju inte ok det är inget med det som är ok med det som hände. Det gör ju bara så förbannat ont i mig
hela tiden...