Glömt

Idag är det en rätt så seg dag, jag har typ legat på soffan hela dagen och tyckt lite synd om mig själv.
Jag är så jäkla trött på denna förkyldningen och hostan som tillkommit blää det är inte alls roligt man
blir verkligen helt slut och slö. Känns som man får syrebrist i skallen nästan för man inte kan andas som
man borde göra, bara med munnen hela tiden.

Jag har helt glömmt att berätta att här om natten så fick jag ett väldigt fint och uppskattat sms från
min kära lilla mamma. Hon och min syster hade varit vid Levis grav och lagt några saker där och sen hade
hon tagit ett jätte fint kort som hon skickade till mig :) Mamma som aldrig skickat en bild via sin mobil,
och det värmde så i mitt hjärta vill jag lova. Jag ska försöka lägga upp bilden här senare för den var så fin!
Vi inväntar hans gravsten så innan dess har jag sagt att det inte är lönt att plantera en massa nya  blommor
där förrens vi ser hur det kommer bli med stenen, vi kommer ju redan behöva plantera om vissa av blommorna
som står där för stenen ska ju stå i mitten men det kommer nog bli jätte bra!
Dagen efter mms:et från mamma så ringde hon mig för att berätta att pappa ringt henne och var så lycklig
för att äppelträdet som dom "gett" till Levi neri Beddinge har börjat blomma :) Dom och speciellt pappa hade
varit så ororlig att det inte skulle ta sig så han var så lycklig när han hade ett att Levis träd blommade!
Dom bestämde sig för att skaffa ett träd till honom nere i Beddinge för ofta är dom där så mycket på
sommaren och dom kände det vore skönt att ha en "plats" där för honom när man inte kan gå till hans
grav och den tanken var så fint, och det bästa är ju att det blev så bra! Trädet står så himla bra också,
för från verandan om man vill sitta där så ser man trädet, ja man ser det igentligen från var man än vill
"sitta" eller vara i trädgården så det är PERFEKT!

Sommar kläder

Fy så trött jag är, haft en hel dag med finaste Sara på Center syd och fått handlat en MASSA kläder till barnen.
Alla var mer eller mindre i behov av lite nya sommarkläder och sommarkläder blev det! Det skulle inte förvåna
mig om det kommer bli kallt igen bara för att man äntligen tagit i tag med handlandet till dom men men då får
man ju hoppas på att värmen kommer igen. Jag fick även tag i några plagg till mig trots att det inte alls var tänkt
att jag skulle ha något denna gången. Men känns kul med litte nytt och lite somrigt.

Är dunderförkyld och har en hals som gör VÄLDIGT ont och nu har skallen börjat banka också *suckar* inte alls
så roligt det bidrar ju också till att man blir tröttare och orkar mindre. Allt jag hoppas på nu är att det SNART kommer
gå över igen. Barnen är också lite förkylda men det är dom mer eller mindre alltid känns det som.

Ikväll hoppas jag på en kväll med sovande barn i tid men det verkar lite hopplöst. Nä jag ska inte vara så för Melvin
och Hannes dom somnar ialla fall men lilla Matheus han gör allt annat än sover på kvällen när det är dax.
Igår somnade han inte förrens efter klockan 22 sen vaknar han tidigt på morgonen, känns inte så bra.
Han var eller är super trött ikväll och han somnade sött i min famn strax innan 19 sen skulle jag lägga honom och
då vaknade han och var "pigg" lika fort som han somnat. Hoppas verkligen att det bara är en period nu som snart
är över för frusterande är det och man blir ju själv trött och kvällstiden man annars har på kvällen den missar man
helt och hållet för när lilleman väl somnat ja då ska man själv krypa ner. Aja det kunde väl varit värre men det
tar på en.

Nä dax att mysa lite mer med killarna innan det är dax att stoppa om dom. Melvin får jag mysa med när han kommer
hem från sin simning! Njut av kvällen alla!

svårt...

Tänk att det ska vara så svårt nu för tiden att logga in och skriva ner några rader om hur det är och vad som händer.
Jag förstår inte att det ska var så svårt just nu med tanke på att man går runt och är full med en massa känslor och
tankar. Men det är väl så det är i perioder och säkert kommer perioderna bli kortare för jag vill verkligen skriva men
sen samtidigt måste jag ju "kunna" också.

Värmen har ju verkligen slagit till nu och det är så skönt att slippa dra på barnen alla dessa kläder på morgonen, nu
räcker det med en t-tröja och byxor och sen kan man gå och det är underbart :) Sen kan jag dock tycka att det kan
bli lite väl varmt men det är väl de att man inte hinner vänja sig vid värmen utan den bara kommer. Dock har jag också
lyckats bli super förkyld vilket är grymt irriterande, tror dock det kan vara en blandning av förkyldning och allergin.
Men jag hoppas så den släpper snart. De senaste två kvällarna har jag laggt mig innan klockan 22 och det brukar inte
hända annars men jag är verkligen slut. Lite tråkit för den sista tiden har det inte funnits så mycket tid för mig och mannen
men det hoppas vi vänder snart om inte annat så vet jag att det kommer bli nästa vecka :)

Vår lilla Levi skulle ha blivit fyra månader den 17/5 dagen innan vår lilla Matheus fyllde 2år och det känns så märkligt,
fyra månader sedan och ändå känns det som tiden varit längre på något sätt. Saknaden är verkligen enormt stor efter
honom och de sista dagarna när jag har hämtat barnen på dagis har jag tänkt en massa på honom på vägen till dagis och
även gått och små pratat lite med honom och det är inget jag brukar göra det mesta har jag i mina tänkar som jag sänder
honom men de dagarna har det känts så rätt. Sen som jag sa till Björn tänk att han hade fått börja med smakportioner nu,
inte klokt att han redan skulle varit så "stor" Det är ofta jag tänker på honom och funderar på hur "stor" han skulle varit,
hur han skulle sett ut och hur han skulle ha varit. Och ibland kan jag "sätta" in honom med hans bröder när dom håller på
med något att här skulle Levi också varit om han bara hade fått chansen. Det är verkligen jävligt orättvist att han inte
fick leva sitt liv med oss, att han inte fick chansen att lära känna oss och vi honom. Jag har fortfarande svårt att förstå
ibland att jag ahr en son som dött, och det är något som kan komma över mig som när jag är ute och går eller liknande,
tänk min son dog, jag har en son som är död det är riktigt jobbigt för när det kommer så blir det så overkligit igen. Men det
är verkligen som att jag ibland fortfarande inte riktigt förstått det.

 

Smärtar i

Nu ikväll så satt vi alla tillsammans i vardagsrummet och plötsligt börjar barnen prata om lilla Levi <3
Det är något dom i och försig gör ibland men idag kom det bara så där. Melvin pratar om att vi är ledsna
och hur mycket vi saknar Levi, Hannes håller helt med och förklarade att hans hjärta inte kunde slå mer och
att hans hjärna inte kunde tänka. Det känns så konstigt att de är deras bror och vår son som vi pratar om,
jag har så jävla svårt att fatta det och det gör så förbannat ont i hela mig och i hela kroppen det finns
nog ingen värre smärta än denna. Vad detta lilla barnet var efterlängtat och vad saknad han är.
Det gör ont, tror vi alla bär ett hål i oss på något sätt och på olika sätt och det är ett hål som aldrig
kommer kunna fyllas igen.
Vissa kvällar ja och dagar med för den delen så går det lättare att prata om det medans vissa dagar skapar
en massa ångest och smärta som riktigt borrar in sig och ikväll är det en sån kväll då det gör så dår
jävla ont och man önskar man kunde trolla bort sig själv från sig själv bara för att slippa få känna... ...

Varför?

Ja varför innfinnfer sig inte den där känslan av att skriva längre? Den lixom är som försvunnen. Jag tänker på det varje dag och flera gånger
om dagen känner jag att jag vill skriva för nu var det längesedan och det finns så många känslor och tankar som är lättare att få ut genom
att skriva men dom sagt vägen till att sätta sig är lång. Är glad att jag nu i väntan på maten och bland skrikigt barn nu har kunnat sätta mig
och skriva några rader.

Jag vill så gärna få tillbaks den där skriv känslan igen och verkligen ta mig för att göra det också för i mig så känns det viktigt.
Det känns som jag vill mer än jag kanske orkar och jag vill ventilera mina tankar här genom mitt skrivande men för tillfälelt är det
långt ifrån lätt.

Jag har Levi nära mig och jag tänker på honom hela tiden och jag har så svårt att känna mig hel. Hel kommer jag väl aldrig helt att bli
igen men hel genom att känna mig nöjd. För jag vill mer än jag hinner och orkar. Jag vill åka till hans grav oftare och jag vill göra fint
där och sätta några nya blommor, jag vill lägga "hans" dikt där och jag vill skriva mer om honom. Men just nu gör jag inte allt det där
och det får mig i stället att känna lite ångest. För jag behöver honom på något sätt, jag behöver känna att jag gör allt jag kan för honom och
på det sätt jag kan och just nu känns det inte som jag uppfyller det och det är lite jobbigt. Kanske är jag bara lite nere och har slut på min
ork och kanske kommer den snart tillbaks för det är ju så det går upp och ner.

Det kan vara jobbigt också att höra att andra går dit då oc då och tittar till honom, men det tycker jag inte egentligen för jag är glad
att folk går dit och kollar hans plats och kanske skänker honom extra tankar, jag tror att dem känslorna beror på hur jag själv känner det
för tillfället. För jag vill att folk ska gå dit, jag vill att dem ska minnas honom min Levi <3

Tillbaks

Nu är det verkligen längesedan jag var inne och skrev här. Jag vet egentligen inte varför men jag har
tänkt på bloggen varje kväll och tänkt att jag borde sätta mig och skriva några rader men jag har
aldrig "kommit dit" Jag har kännt mig rätt så trött på sista tiden och på kvällarna har vi haft för pigga
barn som inte alls somnat i den tiden dem borde och när man sen har haft sin tid har man legat pall
i soffan. Nu kände jag dock att jag fick en liten stund över att sätta mig här trots mina vildingar som
springer runt här. Men det är mysigt, det är ju så det ska vara på helgen!

Vi har ju haft några dagar med fint väder och vi har kunnat vara ute lite med barnen.
Vi har grillat hos farmor och farfar och satt ute och åt och njöt av vädret. Vi har varit i stadsparken och
matat ankorna och ätit glass och haft det hur mysigt som helst tillsammans. Men min saknad efter
lilleman den är enorm, jag kan se mig honom med oss i allt vi gör, där han BORDE ha varit. Min prins
du skulle inte ha missat allt och vi skulle inte ha missat dig... ...

Ikväll blev jag utbjuden av min man :) vi ska själva gå ut och äta mat tillsammans utan barn och det
är inget som brukar hända så det ser jag framemot mycket. Kära syster ska passa våra vildingar men
men det kommer nog gå bra trots trotsen och bråket dom är inne i just nu.