Varför?

Ja varför innfinnfer sig inte den där känslan av att skriva längre? Den lixom är som försvunnen. Jag tänker på det varje dag och flera gånger
om dagen känner jag att jag vill skriva för nu var det längesedan och det finns så många känslor och tankar som är lättare att få ut genom
att skriva men dom sagt vägen till att sätta sig är lång. Är glad att jag nu i väntan på maten och bland skrikigt barn nu har kunnat sätta mig
och skriva några rader.

Jag vill så gärna få tillbaks den där skriv känslan igen och verkligen ta mig för att göra det också för i mig så känns det viktigt.
Det känns som jag vill mer än jag kanske orkar och jag vill ventilera mina tankar här genom mitt skrivande men för tillfälelt är det
långt ifrån lätt.

Jag har Levi nära mig och jag tänker på honom hela tiden och jag har så svårt att känna mig hel. Hel kommer jag väl aldrig helt att bli
igen men hel genom att känna mig nöjd. För jag vill mer än jag hinner och orkar. Jag vill åka till hans grav oftare och jag vill göra fint
där och sätta några nya blommor, jag vill lägga "hans" dikt där och jag vill skriva mer om honom. Men just nu gör jag inte allt det där
och det får mig i stället att känna lite ångest. För jag behöver honom på något sätt, jag behöver känna att jag gör allt jag kan för honom och
på det sätt jag kan och just nu känns det inte som jag uppfyller det och det är lite jobbigt. Kanske är jag bara lite nere och har slut på min
ork och kanske kommer den snart tillbaks för det är ju så det går upp och ner.

Det kan vara jobbigt också att höra att andra går dit då oc då och tittar till honom, men det tycker jag inte egentligen för jag är glad
att folk går dit och kollar hans plats och kanske skänker honom extra tankar, jag tror att dem känslorna beror på hur jag själv känner det
för tillfället. För jag vill att folk ska gå dit, jag vill att dem ska minnas honom min Levi <3