Vattenkoppor, feber och födelsedagsfirande

Jadå fler koppor har han fått och som ett brev på posten så kom febern nu i eftermiddags, det är så synd om min lilla kille tycker jag, man vill ju verkligen bara att dom ska ha det bra och få må så bra det bara går men det är ju så tyvärr man kan ju inte skydda dom från allt... ...

Farfar fyller år idag och sån tur är har alla där haft vattenkoppor så vi fick mer än gärna komma ut vilket kändes så skönt! Solen har skinit idag och vi har kunnat njuta av att vara ute en hel del i eftermiddags och firat farfar då så klart!
Matheus och jag passade på att ta en liten vända till lekan bara HAN och JAG vilket var hur mysigt som helst, det är inte så ofta det blir så och han sa till mig när vi gick hemåt att mamma detta var mysigt, bara du och jag lekte :) det värmde så gott för jag kände precis likadant!
Det blev verkligen en mysig eftermiddag med mycket lek, god fika och mat och gott sällskap!

Vattenkoppor

Så igår vaknade vår lilla Matheus upp full med prickar, och ja det var/är vattenkoppor.
Han tycker allt det kliar en del men det är inget han gärna säger på något vis så skrämmer det honom lite att våga säga att det kliar eller att han inte mår så bra.
Jag smörjer in honom med kylbalsam och det är något han tycker känns skönt för stunden, lika dant i natt när han vaknade tyckte han att det lindrade lite så det är skönt i alla fall.
Det känns lite oroligt med de andra killarna för dom har inte haft vattenkoppor och vi har inbokat Lalandia i maj men det är bara att hålla tummarna att det  över tills dess.
Annars ska det nog erkännas att jag är lite trött men det får gå ändå, man har ju liksom inget val om man säger så ;)

Dom har kommit

Ja i måndags (22/4-13) så kom våra fina affischer upptryckta och klara, det känns verkligen så bra att vi nu ytterligare kommit en bit på vägen i vår kamp.
Och snart kommer den sättas upp på den första MVC och det känns lite som en seger :)
STORT tack till JustNu som hjälpt oss och sponsrat oss med affischerna!

Trött

Ja trött är väl det rätta ordet för hur jag känner mig idag. Eller egentligen blev jag riktigt trött först runt tre när barnen kom hem från dagis och jag satte mig ner i soffan för att fika med dom och syrran men det är ju så typiskt att det är när man sätter sig ner tröttheten kommer ifatt.
Jag var uppe TIDIGT idag tycker jag redan 5.10 Julius kände sig rätt så hungrig då och den var det bara att sätta igång med tvätten och försöka komma i fatt med den, det räcker med att jag inte tvättar på typ en eller två dagar så är där MASSOR igen *suckar* men det är väl så det ska vara. Sen har dagen bara rullat på med ett möte, mer tvätt och fix hemma besök av syrran, vika och lägga in tvätten och sen var jag bara tvungen att vila mig lite på soffan. Nu är Hannes iväg och simmar och jag hemma med de andra killarna!

Vet ni idag blir vår minsta skatt hela fem månader <3
Det är väl inte klokt att det redan har gått fem månader sedan han kom till oss med all sin kärlek.
Han är så underbar och det är så fantastiskt att få följa hans utvecklig och allt som händer och ska hända. Det är verkligen underbart att få följa honom och de stora killarna  så klart på allt som händer och på allt dom lär sig <3

Allt som sker hos Julius och alla hans "framsteg" får en eller mig att tänka på min lilla Levi också. Allt som vi inte fick uppleva och följa med honom. Men i mina tankar så finns han och där kan jag själv få tänka hur jag tror han skulle varit och vad han skulle gjort och hur han skulle sett ut och på något sätt är det så skönt att jag kan det trots att det gör så ont... ...

Sjukling

Jag var så trött i fredags efter att vi hade kommit hem från Stockholm, jag var trött fysiskt men även psykiskt också, det tog mer på mig mer än vad jag kunde ha trott men åter igen jag ångrar inget jag skulle göra det igen om jag hade kunnat hjälpa någon.

Sen har dagarna här varit intensiva med en sjuk liten gosse, han har haft öroninflammation och varit väldigt rosslig i sina luftrör. Så detta har resulterat i medicinering och flera besök hos barnläkarna, han har heller inte gått upp o vikt.
Det är alltid så oroligt när barnen är sjuka. Jag tycker det är så tufft och man blir trött på något sätt som man inte riktigt kan förklara men jag tror det är för man går och oroar sig så mycket HELA tiden. Imorgon ska vi dit igen. Men jag måste säga att det känns SÅ bra att dom har koll på honom och verkligen tar sig den tiden för det är inte överallt det är så. Imorgon ska vi ha med oss ett urinprov och det ska bli mycket spännande och se hur jag eller vi lyckas fånga upp det *ler*

Tack

Så då har vi landat hemma i Lund igen efter vår tur till våran huvudstad.
Jag eller vi måste börja med att TACKA er alla som visat ert stöd och förståelse i denna mycket svåra men ack så viktiga fråga. Det är så viktigt att de når ut till alla gravida, icke gravida och inte minst så ska det nå ut till vården men självklart också till alla oss drabbade. Vetskapen om att få veta att man inte är ensam kan vara väl så viktigt men samtidigt blir det lite som en lättnad att veta att man inte är ensam, så var det i alla fall för mig och för oss.

Tiden i efter tio kändes så dyrbar och det kändes så bra att få vara med där och berätta om vår histora, få andra att verkligen stå på sig för sin rätt när de söker vård. Att få visa att vi finns och att få berätta att vi tänker kämpa för en förändring kändes bra.
Det känns bra att få göra något med sin sorg, sin smärta och vår förlust av Levi som gör att vi kanske kan hjälpa andra i deras.
Det finns inget av det i dag i efter tio jag skulle vilja ändra på mer än en sak, att vi hade fått mer tid. Det fanns så mycket mer att berätta och att ha pratat om men tyvärr så är det ju så med tv.

Tack igen ALLA och glöm inte att ni är inte ensama. Inte ens när ni är längst nere och tycker att livet inte är det minsta värt mer, när det känns som sorgen är för stor för att bära och det känns som hela kroppen bara ger upp. Vi finns och vi vet och vi känner så än idag, men jag tror att vi  genom detta hittar ett sätt för oss men också för Levi att göra något för honom, hans död ska inte ha varit "förgäves" men den ska inte behöva drabba fler, jag måste tro och hoppas att vi kommer hittar vårt sett att hantera det onda även de dagar det känns som man inte orkar och jag tror att man alltid kommer ha de dagarna mer eller mindre men,
Jag vill se fler LIV inte fler som dör och jag vill se och höra när vården verkligen förstår och tar detta på allvar... ...

Saknar dig

Tänk att det gör lika ont varje gång vi tar fram bilderna, tänk att dom alltid får mig att gråta och få mig att känna en sån enorm tomhet & saknad i hela mig och min kropp, tänk att det kan gör så ont i mig.
Samtidigt skulle jag inte kunna leva utan mina bilder på Levi, jag skulle inte kunna leva utan att kunna se på dom och få känna allt det jag kände då. För hur märkligt det än verkar vara så var den tiden med Levi mitt allt och jag skulle göra allt för att få en stund till med honom.
Jag saknar honom så enormt mycket...

Påsken till ända

Då var påsken till ända och vardagen är åter här igen. Det är inte klokt hur snabbt man vänjer sig att vi alla är lediga tillsammans.
Vi spenderade vår påskhelg nere i Beddinge som alltid och bara njöt av lugnet ja så lungt det nu kan bli med fyra barn *ler*
Innan vi körde ner i fredags så var vi givetvis inne om på Levis grav och lämnade lite påsksaker, precis som förra året då det hämska nästan precis hänt. Det var tungt, det gör verkligen ont... Det som skillde sig åt denna påsken mot förra var att snön föll och att vi hade med Levis lillebror, det är verkligen märkligt hur livet kan ta nya vändningar och hur otroligt mycket man ska behöva gå igenom i livet. Det jag också lärt mig med detta är att hopp och förtvivlan, liv pch död går hand i hand och att gränsen där emellan är hårfim.

Väl nere i Beddinge njöt vi alla av att vara tillsammans och det blev verkligen en trevlig påsk med nära och kära!
Men mina tankar var så mycket hos Levi.Den känslan som jag bar förra året och den enorma förtvivlan som man knappt kunde hantera för ett år sedan gjorde sig påmind flera gånger, det var nästan som man kände precis på det sättet igen.
När jag ser mina barn och när jag tittar på lille Julius så känner jag sanmtidigt en son enorm värme och lycka och en himla massa kärlek som bara bubblar i hela mig och den känslan är enorm, jag är så lycklig för alla mina FEM barn <3