Tänk att det gör lika ont varje gång vi tar fram bilderna, tänk att dom alltid får mig att gråta och få mig att känna en sån enorm tomhet & saknad i hela mig och min kropp, tänk att det kan gör så ont i mig.
Samtidigt skulle jag inte kunna leva utan mina bilder på Levi, jag skulle inte kunna leva utan att kunna se på dom och få känna allt det jag kände då. För hur märkligt det än verkar vara så var den tiden med Levi mitt allt och jag skulle göra allt för att få en stund till med honom.
Jag saknar honom så enormt mycket...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar