Då var påsken till ända och vardagen är åter här igen. Det är inte klokt hur snabbt man vänjer sig att vi alla är lediga tillsammans.
Vi spenderade vår påskhelg nere i Beddinge som alltid och bara njöt av lugnet ja så lungt det nu kan bli med fyra barn *ler*
Innan vi körde ner i fredags så var vi givetvis inne om på Levis grav och lämnade lite påsksaker, precis som förra året då det hämska nästan precis hänt. Det var tungt, det gör verkligen ont... Det som skillde sig åt denna påsken mot förra var att snön föll och att vi hade med Levis lillebror, det är verkligen märkligt hur livet kan ta nya vändningar och hur otroligt mycket man ska behöva gå igenom i livet. Det jag också lärt mig med detta är att hopp och förtvivlan, liv pch död går hand i hand och att gränsen där emellan är hårfim.
Väl nere i Beddinge njöt vi alla av att vara tillsammans och det blev verkligen en trevlig påsk med nära och kära!
Men mina tankar var så mycket hos Levi.Den känslan som jag bar förra året och den enorma förtvivlan som man knappt kunde hantera för ett år sedan gjorde sig påmind flera gånger, det var nästan som man kände precis på det sättet igen.
När jag ser mina barn och när jag tittar på lille Julius så känner jag sanmtidigt en son enorm värme och lycka och en himla massa kärlek som bara bubblar i hela mig och den känslan är enorm, jag är så lycklig för alla mina FEM barn <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar