Tack

Så då har vi landat hemma i Lund igen efter vår tur till våran huvudstad.
Jag eller vi måste börja med att TACKA er alla som visat ert stöd och förståelse i denna mycket svåra men ack så viktiga fråga. Det är så viktigt att de når ut till alla gravida, icke gravida och inte minst så ska det nå ut till vården men självklart också till alla oss drabbade. Vetskapen om att få veta att man inte är ensam kan vara väl så viktigt men samtidigt blir det lite som en lättnad att veta att man inte är ensam, så var det i alla fall för mig och för oss.

Tiden i efter tio kändes så dyrbar och det kändes så bra att få vara med där och berätta om vår histora, få andra att verkligen stå på sig för sin rätt när de söker vård. Att få visa att vi finns och att få berätta att vi tänker kämpa för en förändring kändes bra.
Det känns bra att få göra något med sin sorg, sin smärta och vår förlust av Levi som gör att vi kanske kan hjälpa andra i deras.
Det finns inget av det i dag i efter tio jag skulle vilja ändra på mer än en sak, att vi hade fått mer tid. Det fanns så mycket mer att berätta och att ha pratat om men tyvärr så är det ju så med tv.

Tack igen ALLA och glöm inte att ni är inte ensama. Inte ens när ni är längst nere och tycker att livet inte är det minsta värt mer, när det känns som sorgen är för stor för att bära och det känns som hela kroppen bara ger upp. Vi finns och vi vet och vi känner så än idag, men jag tror att vi  genom detta hittar ett sätt för oss men också för Levi att göra något för honom, hans död ska inte ha varit "förgäves" men den ska inte behöva drabba fler, jag måste tro och hoppas att vi kommer hittar vårt sett att hantera det onda även de dagar det känns som man inte orkar och jag tror att man alltid kommer ha de dagarna mer eller mindre men,
Jag vill se fler LIV inte fler som dör och jag vill se och höra när vården verkligen förstår och tar detta på allvar... ...