Nu ikväll så satt vi alla tillsammans i vardagsrummet och plötsligt börjar barnen prata om lilla Levi <3
Det är något dom i och försig gör ibland men idag kom det bara så där. Melvin pratar om att vi är ledsna
och hur mycket vi saknar Levi, Hannes håller helt med och förklarade att hans hjärta inte kunde slå mer och
att hans hjärna inte kunde tänka. Det känns så konstigt att de är deras bror och vår son som vi pratar om,
jag har så jävla svårt att fatta det och det gör så förbannat ont i hela mig och i hela kroppen det finns
nog ingen värre smärta än denna. Vad detta lilla barnet var efterlängtat och vad saknad han är.
Det gör ont, tror vi alla bär ett hål i oss på något sätt och på olika sätt och det är ett hål som aldrig
kommer kunna fyllas igen.
Vissa kvällar ja och dagar med för den delen så går det lättare att prata om det medans vissa dagar skapar
en massa ångest och smärta som riktigt borrar in sig och ikväll är det en sån kväll då det gör så dår
jävla ont och man önskar man kunde trolla bort sig själv från sig själv bara för att slippa få känna... ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar