Jobbigt igår

Igår var det en riktigt, riktigt tuff dag på många sätt, jag kände mig verkligen nere och jag grät mycket och när jag väl lyckades sluta gråta
så var det inte mycket som behövdes för att få mig att börja gråta igen. Det är jobbigt när man får dom riktigt nerdagarna och jag vet att barnen
blir så oroliga för mig,framförallt lilla Melvin. Sån tur är så är Melvin klok och han vet oftast varför jag är ledsen. Han frågade mig igår igen om jag
var ledsen för att Levi inte hade fått komma hem till oss. Jag sa till honom att det var jag och att idag var jag lite extra ledsen då sa Melvin att han
också önskade att Levi hade fått komma hem men han är död mamma lite extra död. Sen satt han länge hos mig och bara va. Det är verkligen tur att
jag har mina små troll här hemma, för dom gör så man ändå ser hoppet när det är som mörkast. Och igår var det mörkt... ...
Tusen tankar i mitt huvud, tankar jag inte haft innan kanske för att jag inte har "behövt" dom innan, tankar jag helst inte hade velat tänka, kännt saker
jag helst aldrig velat känna. Jag saknar Levi något enormt mycket och önskar så jag hade fått känna honom en gång till, fått pussa hans mjuka lilla kind
och strykt min hand över hans hår och panna, men det kommer jag inte få göra, ialla fall inte på länge än, jag får leva med mitt minne av honom och om
hur jag tror han skulle varit nu och hur han skulle ha blivit. Min lille plutt du kommer alltid att finnas i mitt hjärta och jag älskar dig så mycket <3

På sen eftermiddagen åkte vi ut till Sandby för att träffa farmor och farfar och farbror Magnus, barnen skulle få berätta  om sitt äventyr på Lalandia och
vi skulle även  bli bjudan på mat och det är rätt så skönt att slippa laga mat ibland och speciellt när dagarna e lite extra tunga.
Farmor har en bok om en hund som heter Roy och dén handlar om en hund som dött och om en pojke som funderar och saknar sin hund jätte mycket, och
just denna boken gillar Melvin jätte mycket och ville höra den igår. När jag satt i soffan och lyssnade på farmor som läste hade jag svårt (igen) för att hålla
inte mina tårar och mina känslor och tankar dom bubblade verkligen.
Hur som hellst så var det skönt att få komma bort till dom en stund och bli lite ompysslade.

Hemma sen på kvällen var det dax för lite tröst ätning av glass Ben and Jerry glass men det var nödvändigt vill jag lova.