Inte klokt men igår skulle vår lille Levi ha blivit 9 månader. Det känns så märkligt hur tiden bara har rullat på egentligen trots att den stått still ganska länge under perioder detta året så har man ju hela tiden lyckats att ta steg framåt. TÄnk så stor han skulle ha varit nu och så mycket han skulle ha hunnit ha lärt sig redan, det är så tufft att inte ha fått dela allt det med honom. Men i mitt hjärta och mig så finns han varje dag och det går inte en dag utanan att han inte finns där nära mig. Jag saknar honom ENORMT mycket det är verkligen en saknad som inte går att sätta de rätta orden på.
Vi fick en inbjudan igår till en minnesgudstjänst och varken B eller jag är så där jätte religössa eller brukar gå i kyrkan men denna gången kände vi båda två att dett är något vi ville vara med på. På sista sidan var där något fint skrivet av Lars Berghagen Psalm 950 ur Psalmer i 2000-talNär sorgen känns tung i mitt sinne
och vägarna vilsna att gå när djupaste
tvivel förmörkar de stjärnor jag gärna vill nå.
Då knäpper jag mina händer
till bön i min faders hus
de skänker mig ro till besinning
sänker mig glädje och ljus.
Mamma älskar Dig Levi <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar