12/7 -2012 Var det då äntligen dags för det efterlängtade men samtidigt skrämande ultraljudet någonsin. Jag kommer så väl ihåg hur lite jag sov den natten om jag ens fick mig någon blund alls… … Tankarna snurrade och jag kunde inte alls slappna av i kroppen eller i tankarna för där snurrade det för fullt om allt och inget.
Sån tur var så hade vi tiden på morgonen så väntan den dagen blev inte så lång. Väl på ul så hade dom inte alls fått tillgång till något om mig innan vilket gjorde mig och Björn lite upprörda för då fick man berätta allt igen innan vi ens satte igång, sån tur är va det en väldigt duktig och trevlig barnmorska vi fick. Det blir ju lite konstigt även för dom när man kommer dit och dom får höra vad som hänt en.
Allt såg så fint ut J och bebisen är en riktig vilding precis som han bröder. Trots att jag knappt känt så jätte mycket så kunde hon upplysa mig om aktiviteten där inne och vi såg ju den också. Moderkakan låg i framväggen helt framför bebisen där av lite mindre kännsel från honom. Givetvis frågade vi om man kunde se vad det var för någon där inne, jag kände mig mer än säker på en liten grabb till medans Björn mer var inne på en flicka men visst fick jag rätt, vi väntar vå femte lille gosse <3 och allt såg bra ut denna dagen levde vi också på den stunden,sen kommer det och går men just då var ju allt så fint!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar