Jobbigt att planera

Usch vad jag tycker det är jobbigt att börja planera för framtiden, skaer jag ska göra, söka in på kurser och börja jobba.
Det känns jätte läskigt jag skulle bara vilja ta en dag i taget varje dag för jag är rädd, rädd för att världen kommer
rasa samman ännu en gång, rädd för att bli besviken, rädd för att falla och kanske inte orka resa mig igen.
Det känns som orken redan tryter det känns som jag inte vet hur mycket till jag skulle orka med.
jag vet ju att styrkan oftast kommer när man verkligen behöver och att man orkar mer än vad man tror men denna gången
känner jag mig inte lika säker denna gången tvivlar jag på mig själv och  på min ork och styrka. För visst finns det väl en
gräns för vad en människa orkar? Sen är det ju så att mina barn ger mig extra styrka, dom finns och dom ger mig verkligen
en vilja till att kämpa och fortsätta komma fram, det är sån tur att jag har dom för dom ger mig ändå en tro om en framtid.
Nu gäller det bara för mig att våga och försöka hålla ångesten en bit bort så den inte vinner över mig.
man ska ju tänka fram och man ska ju våga för här kan man ju inte "stanna" för alltid... ...