Här hemma är det allt annat än muntert, och man märker hur mycket man påverkas av varnadra och hur den ena mår.
Vaknar idag av en deppad man som inte alls gick att prata med, egentligen var han ju inte så arg utan mer ledsen och
allmänt nere. Det är jobbigt för även om jag kände mig starkare idag så gör det ont i en man vill ju att han han ska må
bra precis som man vill att barnen ska. Man vill finnas och trösta men det är inte så lätt för man vet ju hur ont det gör
och jag vet ju vad det är han går igenom. Han liksom mig pratar om hur framtiden känns "blek" och om det alltid ska
behöva vara och kännas så som det gör nu. Och verkligen det är som tiden är stilla, jag vet jag skriver det ofta men det
är en sån fruktansvärd känsla som man går runt med och som inte alls lättat för tiden är lika still idag som den blev
den 16/1-2012 och på något sätt så kommer man inte fram.
Vi pratade om hur vi båda hade ångest för barnen, för man känner sig som en skit dålig förälder när man är mer eller
mindre ledsen varje dag och man är lite extra känslig. Jag tycker allt är så orättvist emot dom, varför skulle dom behöva
tvingas gå igenom allt detta? Nä jag kan inte förstå och det går inte att förstå. Jag vet bara att det är allt annat än lätt... ...
Helgen i sig har varit låång trots att vi men mest barnen har haft en del att göra. Alla killarna var på kalas i lördags och
dom var så nöjda och glada när dom kom hem och innan dess hade syrran tagit med sig Hannes och Matheus på gympa
vilket också är uppskattat Melvin klarar fortfarande inte av att åka iväg med henne trots att han verkade vilja. ¨
På kvällen sen hade vi gäster Björns barndoms vän och sambo, det var en mysig kväll men vi var rätt trötta sen på
kvällen. Sen denna dagen kunde vi nästan skippat, inte blivit så mycket vettigt gjort med denna dagen men det är ändå
skönt att jag och B hunnit prata lite för det måste man eller ialla fall jag. Nu hoppas jag doxk på att jag och B kan få en
lugn kväll tillsammans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar