Hos Levi

Idag har det gått tre månadersedan vi fick det hämska beskedet att våran lilla Levi dött inne i min mage.
Tre månader fyllda av en massa saker som jag aldrig trott jag ens skulle behöva uppleva eller känna.

Vi var hos Levi idag efter kvällsmaten, solen sken och behovet av att åka dit kändes enormt både från min sida men även från Björns och det var verkligen så skönt att bara få vara där lite. Där finns inga krav eller måsten utan man kan bara vara där för en stund och det kan man behöva.

Har ni sett Emil eller hört sagan? Ni vet då när han äter körsbären som hans mamma gjort vin på?
Han äter själv en massa körsbär men han ger även till griseknoen och hönorna. Emil, grisen och hönorna blir alla fulla av körsbören och dom "somnar"
Lilla Ida kommer ut och på gården och ser Emil, grisen och alla hönorna ligandes helt utslagna och hon tror att de alla är döda. När hon går fram och tar först på en höna så vaknar denna upp, och sen nästa och nästa och hon tror ju att hennes händer är magiska för de "döda" blir levande.

Idag vid Levis grav sa Hannes till mig "- Mamma om vi hade haft en Ida så skulle hon bara kunna ta på Levi så han blev levande igen"
Det var så fint tänkt och jag förstod direkt vad han menade.
Hannes bad mig även idag att inte bli ledsen för han tycker det är jobbigt. Det är så svårt för visst vill jag vara glad och specielt inför honom och de andra barnen men jag fick ju samtidigt förklara att jag är ledsen och att man ibland behöver få vara det precis så som han också behöver vara ledsen ibland.
Usch vad jag önskar att mina barn hade fått slippa allt detta som dem får gå igenom, vad jag önskar att jag hade kunat skydda dom från allt men det kan jag ju inte, men en sak vet jag och det är att så länge jag lever och kan så kommer jag alltid finnas när dom behöver mig och det kommer jag!