3 månader

Älskade son idag skulle du ha blivit tre månader om du bara hade fått chansen att leva.
Tre månader haar gått sen jag fick upp dig på mitt bröst, så perfekt och så fin.
Lik din pappa och Melvin <3
Dessa tre månaderna borde ha varit några av de bästa i mitt liv men i stället blev det de värrsta jag någonsin har upplevt.
Denna saknaden man bär med sig den gör så ont, det värker i kroppen och hjärtat har brustit, kommer man någonsin få känna
sig hel igen? Kommer vardagen någonsin bli lättare? För just nu känns det inte så. Just nu känns det som både jag och Björn
faller men vi käpar för att ialla fall stå kvar på ett ben och att få vardagen att fungera för oss alla men just nu är det inte lätt.

Jag är känslig och irriterad, jag känner mig så ensam på något sätt och jag har så svårt att få en mening i min vardag.
Jag försöker se och jag försöker hitta svaren på vad som skulle kunna ge mig en mer meningsfull vardag men jag kommer
till tankarna sen blir jag trött. Jag blir trött av tanken på att bara bara gå in i duschen och göra mig klar. Jag önskar jag fick
lite enargi till att börja ta hand om mig själv lite mer men än så har den inte infunnit sig alls.

Jag funderar på om allt skulle bli lättare om man kom här ifrån, om man flyttade från lägenheten till något annat och
bara kunde börja om, behovet av att "lämna" känns stort, det känns som allt här och omkring oss är så infekterat.
Jag vet att fly inte är lösningen och det kan jag inte heller detta handlar om en annan känsla.

Björn mår inte heller så bra, jag frågade om han inte skulle må bra av att stanna upp och vara hemma lite och det ville han,
bara inte riktigt än för han blir så orolig för pengar och sånt men jag är orolig för honom. Han har mer eller mindre kört på med jobbet
sen Levi dog. Önskar jag kunde göra mer för honom vill ju att han också ska må och ha det bra.

Nä just nu är det rätt kämpigt här... ...

Levi du finns i mitt hjärta och jag älskar dig så mycket!