Jag vill även fortsätta skriva om namncermonin för Levi och så men jag har helt enkelt inte orkat än men tanken är att det ska komma.
Idag har varit en riktig skitdag och jobbig, fruktansvärt intensiv barnen har varit allt annat än lätta. Melvin är inne i någon period då allt verkligen bara är fel. Han kastar saker och är så arg det spelar ingen roll alls vad man gör för att det ska bli bra det blir ändå bara fel. Kanske är det en reaktion på allt som hände vid urnsättningen för han var lite så efter att Levi dött också det är så svårt att veta och han säger inte så mycket heller.
Matheus har sin bror som förebild och tar verkligen efter allt som Melvin gör så det är dubbelt upp kan man säga och han har dessutom samma vilja.
Hannes vår lilla Hannes har varit så ledsen och känslig idag, verkligen allt annat än glad och att se honom så och inte kunna veta vad man ska göra för honom är jätte jobbigt. Det gör verkligen ont i mig. Man vill ju så att alla ens barn ska må bra.
Jag funderar så mycket på barnen och hur dom mår och känner. Dom har verkligen tvingats gå igenom så mycket redan. Det känns ändå som vi har väldigt trygga och starka barn och dom vet att vi finns här för dom. Det är kanske det viktigaste också, att finnas, man behöver ju inte alltid säga en massa för att visa att man bryr sig.
Jag tänker på låten vi spelade på Levis begravning "Var inte rädd mitt barn" med Mikael Wiehe den säger så mycket om hur jag känner och den får mig också att tänka på ALLA mina barn.
Var inte rädd mitt barn
Allt blir som det ska va
Trots skuggorna som ruvar
och farorna som lurar
så lovar jag att allting ska bli bra
Var inte rädd mitt barn
Vi hittar snart tillbaks
Det finns en väg i mörkret
i dimmorna och töcknet
Jag lovar dej att natten ska bli dag
Jag är den bro
som orkar bära dej
Jag är den hamn
där du är trygg
Jag är den eld
där du kan värma dej
Jag är den famn
som ger dej skydd
Var inte rädd mitt barn
Vi kommer dit vi ska
På andra sidan natten
finns gryningen och skratten
Jag lovar dej att allting ska bli bra
Var inte rädd mitt barn
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar