Söndag

Det har varit en rätt så känslo fylld söndag för mig. jag tror inte jag tänkte på det så mycket först men när jag väl kom hem
efter idag och satte mig i soffan så kunde jag inte hålla igen längre...

Vi var iväg idag med farmor & farfar för att kolla ut lite växter och blommor till Levis gravplats, det är något både jag och
Björn har kännt under en längre tid att vi velat göra så det kändes så bra och då även skönt att få lite hjälp av folk som
kan det där med blommor. Det tog rätt så långtid innan vi hade bestämmt oss för vad vi ville ha, jag gick och väntade på den
där känslan i kroppen som man kan få när något känns helt rätt (hur det nu kan kännas HELT rätt) men ni förstår vad jag menar.
Som sagt vi tog verkligen vår tid och jag har även haft fruktansvärt ont idag.
Sen åkte vi snabbt hem om farmor & farfar för att fika för att sedan åka vidare till graven för att göra fin. Redan när vi kom
dit kände jag nog att det kändes lite extra jobbigt. Barnen var med och var så duktiga och hjälpte till på deras sätt men sen är
det som att jag behöver något lugn när jag är där som jag inte alltid kan få när alla killar är med och då kan jag få sån jobbig
känska av att inte riktigt orka så mycket som jag vill och borde, ett gnutt av dåligt samvete kan också lägga sig hos mig då
jag vet att barnen bara vill väl. Men att få vara där och göra det så fint som man bara kan kändes så skönt och man vill verkligen ha
minsta sak så perfekt som möjligt. Och så nöjda vi blev, dock är vi inte helt klara vi ska sätta kant sten och så också men att
ha fått blommor och växter och satt det så som man velat var så skönt och det kändes bra i kroppen samtidigt som det gör så
förbaskat ont i mig. Vi var nog inte hemma igen förrens vid halv sju och när jag väl landade i soffan kom det, jag var så ledsen
och det gick inte att hålla inne. Barnen satte sig hos mig och krama mig så och det värmer om något.

Sista tiden har jag haft en enorm längtan efter Levi en känsla av att verkligen behöva honom här och nu trots att jag vet att
det inte går, hur mycket jag än önskar och vill så kommer det inte att hända ialla fall inte nu. Men det gör så ont och jag saknar
honom något enormt mycket och ibland vet jag inte ens om jag verkligen fattat vad som hänt...