Tänk att människors öden kan föra en samman. Hur tragiska och plågsamma dom än kan tänkas vara så är det just det som gör att man kan finna en samhörighet
med andra, andra som vet ja som verkligen vet.
Vi fann sånna människor i samband med Levis död. Vi fann fantastiska människor och vänner som tyvärr dom också förlorat sina barn på samma tragiska sätt som vi.
Våra barn förde oss samman. En av tjejerna sa en gång att nu vet hon att Molly har funnit vänner där uppe både Levi och Eric och den tanken återkommer jag ofta
till för visst låter det fint och det känns så tryggt på något märkligt sätt. Det känns tryggt att tänka att där finns andra små änglar där uppe som finns runt vår
lilla grabb.
Igår träffades vi här hemma och det känns så otroligt bra att dom finns! Det är så "lätt" att träffas även om det såklart ibland blir jobbigt i känslorna över barnen
som också borde varit med. Det är så skönt att kunna prata om dom men också om allt annat som sker i livet och längtan efter ett levande barn till. Eller att prata
om allt annat som inte ivolverar barn :) att bara vara. Jag måste säga att jag är glad över att ha fått träffa dessa människor för dom har stärkt mig och att veta
att man inte är ensam är också rätt så skönt.
3 kommentarer: