När jag låg och somnade Melvin igår läste jag samtidigt Josefines text om vad som hände Levi - och bölade. Det är då otroligt svårt att tänka på stackars Levi då som det hände. Jag vill hellre tänka på honom som det skulle ha blivit - i min famn, hos oss tillsamman med sin familj. Det blev så otroligt jävla fel, och han förtjänar så mycket bättre. Sen det här hände har jag inte drömt om Levi en enda gång, jag set honom ofta framför mig som vaken, men aldrig drömt - jag vill drömma om honom, men det är kanske inte dags än.
Pussar till dig Levi
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar