Påsk utan mitt barn.

Vi är ute på landet hos svärföräldrarna och fira påsk. Precis som vi hade bestämt redan innan det var tänkt att Levi skulle komma. Då oroa jag mig för hur vi alla skulle få plats här, och inte minsti bilen. Nu oroar jag mig inte, nu saknar jag nått innerligt. Saknar Levi som tar plats, väcker oss alla på natten och envisas med att inte vilja vara själv. Vi hade planerat mycket för Levi, nu blev det att vi åkte till hans grav på vägen hit. Livet förändras väldigt snabbt, och jag hänger inte med alltid.

Men vi har det mysigt här, och killarna verkar tycka det är super mysigt.