Jobbigt igår kväll

Kvällen igår var riktigt tuff, jag trodde nästan att jag skulle gå i sönder.
Jag låg på soffan och tittatde på kortet av Levi och kände om möjligt mer saknad
än jag någon sin gjort.
Jag började fundera på döden, om han kom att finnas där när jag dör, om han
kommer att ta emot mig.
Om jag för första gången kommer att få höra honom säga mamma,
och kommer han kunna berätta för mig  hur knutan blev så hård?
Jag kunde se mig själv med honom igen, hållandes i min famn och pussandes på
hans mjuka varma lilla kind.

Sen kom attacken, den hämska ångestattacken som jag inte upplevt på länge.
Jag fick ett enormt tryck över bröstet sen bara kom allt.
Jag har så jävla ont i mig.
Björn satt med mig länge, vilket var skönt sen kunde vi prata om det
som hände och om mina tankar och känslor.
Det var skönt, han förstår och han blir inte rädd för det.

Jag sa till och med till honom att jag tänkte på en boktitel som jag tycker
mycket om och som passade in på hur det kändes igår och
hur visa andra dagar kan kännas

"Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva"

Det kändes bra att få säga det och inte vara rädd för att Björn skulle bli
helt orolig och tro att jag tänkte ta livet av mig, för det är inte
alls så jag känner det, jag kan bara tycka att livet är jävligt tufft att leva och
att det nästan kan bli lite för tufft ibland.
Men sen har jag mina barn, mina underbara barn som jag älskar över
allt på denna jorden och som jag aldrig skulle vilja leva utan, för dom "gör mig"
utan dom vore jag inte mycket.
Och utan Björn och hans trygghet skulle jag aldrig orka.
Så mitt i allt det tuffa och all smärta så finns det ju ändå så mycket annat,
så mycket glädje och så mycket kärlek,
man måste bra på minna sig om det ibland, de dagarna som är riktigt jobbiga och
man bara skulle vilja sova bort hela dagen,
och det kan vara tufft, för smärtan är så otrolig ibland, den har en nästan i ett
järngrepp som man knappt kan ta sig ur.
Men jag lyckas och kommer fortsätta lyckas även de dagarna som är värre... ...