Sedan vi var vid Levis grav i måndags så har jag tänkt en hel del på hur vi funderar kring Levi, och då tänker jag mycket på barnen. För Melvin så handlar det nog mycket om att förstå. Han säger att han vill gå in till Levi, vilket i detta fallet betyder att han vill gå in i kyrkan. Tyvärr är kapellet inte öppet som standard vid kyrkogården, men jag tror att vi ska försöka visa honom en kyrka utan att det är Levis begravning, så att han får se det med. Hannes har nog ganska klart för sig vad det handlar om - Levi ligger i sin grav, och vi går dit för att kratta och plantera. Matheus gråter och kallar efter Levi när vi är där, och för att vara Matheus så är det otroligt att han lyckats lära sig Levis namn och försöker kalla till sig honom.
I helgen satt vi vid bordet och åt middag samtidigt som vi kom in på Levi. Jag smälte när jag hörde Melvin kalla på Levi och be honom komma ner nu. Det gör ont att veta att jag vill det precis lika mycket som Melvin, men inte har kvar den förhoppningsfulla tanken. På något sätt önskar jag att Melvin ska få behålla den ett bra tag till, innan verkligheten blir verklig och livets alla sidor syns.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar