Blir inte som man tänkt sig

 

Det är väl bara att konstatera att det sällan blir som man tänkt sig att det skulle och speciellt inte när man har en massa barn.
Matheus vilade alldeles för länge idag vilket har resulterat i en pigg liten man ikväll som gör allt annat än att försöka sova. Sen är han även inne i en ålder då han är så full med en massa bus. Just nu ligger han hos sin pappa och håller på och viftar med armarna och "pratar" en massa ingen av oss kan hålla oss för skratt heller. Jaja någon gång somnar han.

Annars måste jag säga att denna dagen varit super mysig. Vi har bara varit hemma med barnen. Dom har spelat och lekt och jag och Björn fick även tid över då vi kunde sitta ner och prata och reda ut lite saker vilket vi behövde, det bästa är att vi kom fram till något bra och som känns bra så det kommer nog bli bra. Det är ju inte alltid man får den där tiden att prata när man verkligen vill och tycker man behöver det så det kändes riktigt skönt.

Dagen idag har vi även ängnats åt lite påskpyssel med barnen men som vanligt blev det ju mest vi som satt med det, den som hade mest tålamod var Matheus han målade och hade sig länge. Pyssla är ju så mysigt och man sitter ju tillsammans, eller tanken är ju så ialla fall sen att det inte alltid blir så är ju en annan sak. Här är resultatet av pysslet.

 

 Visst blev dom väl söta!?

När vi satt där och pysslade och pratade lite om påsken så fylldes jag av en massa smärta, smärtan av att vår Levi inte får vara med oss och uppleva sin första påsk. Tänk att för bara några månadersedan planerade man för ett helt nytt liv med allt vad det innebär och plötsligt finns det inte längre bara en massa minnen om hur det skulle varit. Han saknas hela tiden och mer och mer.
Vid matbordet idag så skålade vi alla med varandra och sen utbrister Hannes - Skål för Levi! Underbart samtidigt som det gör ont, ont för att vi inte får ha honom med oss. Melvin undrade också om han inte kunde ta och komma ner, varje gång det blir önskningar från barnen om att dom vill att Levi ska komma hit och tillbaks till oss så fylls mina ögon med tårar och det svider lite extra i bröstet för det finns ju inget som vi heldre vill och det finns ju inget vi kan göra för att han ska komma till oss igen. Det göt så ont och varje påminnelse gör ont nästan lite ondare för varje gång. Men samtidigt vill jag inte vara utan påminnelserna och jag vill heller inte vara utan att vi och barnen pratar om honom för samtidigt är det det som glädjer mig, Levi glädjer mig samtidigt som det är det smärtsamaste som hänt mig.

Imorgon ska vi till Levis grav med farmor och sätta lite påskblommor för det vill vi att han ska ha. Vi ska åka dit sen också och ge honom något påskigt, tänkte först ett påskägg men vi får se vad det blir. Vill ju att han också ska få ha det påskigt på det sättet som det känns som vi kan ge honom det. Så nu är det bara på att hoppas på någerlunda väder.

Älskade Levi jag tänker på dig lite extra ikväll <3