Det går inte en dag utan att jag tänker på Levi. Det kan vara i olika situationer där jag ser framför mig hur han skulle varit med, det kan också vara av ren saknad efter honom. Så när jag är vaken så tänker jag flera gånger på honom, men jag har inte en endaste gång drömt om honom eller det som hände. Jag kan inte förstå varför jag inte drömmer om honom, som man drömmer om allt annat - jag vill drömma om honom för att komma närmre.
En stark känsla som jag hade tiden efter var att jag ville uppleva allt igen - gå igenom förlossningen tillsammans med min fru och få sitta där med Levi i min famn när allt var över. Jag skulle kunna tänka mig att göra allt det igen bara för att få hålla honom lite till, få vara honom nära och få chansen att på riktigt ser hur vacker han var.
Vår äldsta son har bearbetat mycket efter Levis död, och igår så sa han till J att han ville inte dö, för då var man tvungen att bara ligga på kyrkogården och det tyckte han inte var något kul. Barns rationella tankar är fantastiska,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar