Det har varit en dag med mycket innehåll. ´ Jag träffade min lille bror (en av dom) för lite lunch på stan. Det var jätte mysigt att träffa honom för det är så ofta vi säger att vi ska försöka ses men det blir aldrig av. Det brukar ju bli så, man säger mycket men det är inte ofta det blir som man sagt om man inte bestämmer.
Vi åt länge och vi pratade en del om barnen och om Levi. Det kändes bra att han frågade om hur det var nu och han vågade fråga saker om hur vi mådde och allmänt om hur det fungerade för oss alla.
Sen gick vi på stan rätt så länge innan vi gick in och värmde oss på ett fik för en god kopp latte. Var ju riktigt kallt idag. Jag var inte hemma förrens efter fyra och redan då kände jag mig trött. En halvtimme senare ringde mamma, dom kom och hämtade mig och sen körde vi till Levi. Morfar och syrran var också med för att få se hans plats. Det känns så skönt att dom äntligen sett var hans plats är. Vet egentligen inte varför det känns så viktigt men det har gjort det. Kanske är det viktigt för det är det jag har nu "av" honom som jag kan visa för han finns ju inte här.
Usch vad det känns tungt att skriva dom orden ikväll "att han inte finns här" det gör så jävla ont, varför fick vi inte behålla vår Levi? Varför skulle vi behöva genomgå detta? Jag kan inte förstå, det finns inget som är rätt med det.
Ibland när jag sluter mina ögon så kan jag se mig själv med Levi, hur jag håller honom tätt intill mig, mina fingrar bakom hans lilla nacke, och hur jag luktar på hans lilla hals, men så fort jag öppnar mina ögon så är verkligheten tillbaks, den brutala verkligheten att jag inte kan hålla i honom eller få känna hans närhet.
Det gör så ont... ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar